cirta

De senaste veckorna har varit hårda mot mig. Jag ser tillbaka och det mesta är ganska luddigt. Som om jag gick i en dimma som aldrig tog slut. Jag är fortfarande kvar i dimman. Undra när jag kommer ut?

Tumultet de senaste veckorna har berot på mycket. Skola, små sjuk o.s.v. Men det som har varit det jobbigaste är att min gudmor Kari har gått bort. Fick veta för ett par veckor sen att det inte fanns något läkarna kunde göra för henne. För en vecka sen kom beskedet att hon nu befann sig på pallantiven inne på usö. Efter det var det bara värre. Känslorna har svalat, en storm inom mig som har varit jobbig att trycka ner. Känner mig psykiskt utmattad.

I går vid 9 tiden på morgonen ringde min kära mor. Kari har gått bort. Min gudmor. Min mors bästa vän. Borta? Jag fattar inte och ändå var jag beredd på det. Trodde jag. Jag bröt ihop, tårarna forsade. Jenny och Carro var som tur här och tröstade mig så gått de kunde. Vänner ringde under dagen, vilket var mkt uppskattat. Betyder så mkt att bara veta att ni finns. Min familj och mina vänner håller mig uppe.

Var själv igår och under dagen idag. gick inte så bra som jag hade tänkt mig. Mina tankar snurrar hela tiden och jag vet inte vart jag ska vända dem. Vill trycka ner och svälja men ändå inte. Känslorna måste få flöda fram och man måste verkligen få tänka igenom och gråta ut ordentligt. Just nu känner jag mig bättre. Jessica och Linus är här. De håller mig uppe med goda nyheter.

Just nu känner jag stor saknar och ett hål finns i mitt hjärta där Kari brukade ha sin plats. Tolka mig rätt, hon är kvar i mitt hjärta men det känns i hjärtat att hon ej är "markbunden" längre. Kari var en positiv människa, trodde aldrig något ont om någon och hade alltid humöret uppe. Tror aldrig jag har sett henne arg, ledsen eller något liknande. Hon fick mig alltid att känna mig älskad av henne och pratade med mig som en like. Hon fanns alltid där, hon var min gudmor. Min andra mor, en kvinna som jag alltid kunde gå till om jag behövde. Som alltid pushade mig i rätt riktining. Det jobbigaste är att en sån god kvinna kan på ett sånt hemskt sätt bli iväg rykt från världen. Hemskt... mycket hemskt.

Kari du är saknar och älskad. Världen kommer inte se likadan ut utan dig. Du var ett ljus för oss. Du var en riktig vän och lyssnade alltid. Jag är stolt och lycklig att just du var min gudmor. var och var... Du kommer alltid vara. Även om du inte finns hos mig, min familj och framför allt din familj, längre. Jag tänkter på Christer och Magnus, din man och din son. Den sorg de måste gå igenom. Att förlora sin mor och sin älskade, hemska tanke.

Underbara Kari, Gudmor, Fru, Mor, Bästavän, med massa fler saker. Du är speciel, du är underbar, du är stark, du är bäst. Hoppas din vandring mot nästa kropp blir behaglig och jag hoppas att vi ses igen. Jag tänker på dig.

Farväl Kari och sov gott. Må din själavandring bli bra. Älskar dig!